Annika Berglöf
konstnär
New York, Stockholm, Leksand.
Efter ett långt uppehåll i mitt konstnärskap har jag till äntligen fått möjligheten att fortsätta mitt arbete. Det är jag verkligen glad över och jag ser fram emot nya äventyr och upptäckter.
Jag har flyttat till Dalarna med mina barn för att börja ett nytt liv. Vi bor så vackert ovanför Tällberg med utsikt över Siljan.
Under uppehållet har jag förändrats och blivit rik på bra och dåliga erfarenheter. Visst önskar jag att jag hade gjort andra val för att den konstskapande tidslinjen skulle varit intakt, men nu är jag här och nu.
Den röda tråden i mitt skapande har varit att teckna och måla människor. Under mitt kontnärliga uppehåll har jag tecknat kroki så ofta jag kunnat. Både i New York ,och i Stockholm. Att avbilda människor är min passion.
Intresset för människor har jag alltid haft.
Efter att avslutat mina studier på kulturvetarlinjen på Stockholms universitet med film och filmkritik som inriktning flyttade jag till New York. I New York fick jag jobb på tidningen Nordstjernan. Jag blev förälskad i New York och bestämde mig för att stanna kvar och söka konstskolor. Jag hade hela mit liv drömt om att bli konstnär och måla, men vågade jag?
Jag flyttade till Paris för att förbereda ansökningsmaterial. Jag tillbringade månader i Louvren för att studera mästare tillsammans med en väninna.
Tillbaka i New York blev jag antagen på School of Visual Arts men jag gillade inte skolans utbildning.
Efter ett år på School of Visual Art hittade jag en skola som passade mig perfekt. Den hette ”The New York Studio School of drawing, painting and sculpture” och låg på 8 West 8th Street på Manhattan, i gamla Whitney Museum.
Där fick jag fullständigt frossa i att teckna och måla människor! Vi tecknade efter modell fyra timmar på morgonen och målade efter modell fyra timmar på eftermiddagen.På lunchtimmen och på kvällar hade vi gästföreläsningar där kultureliten var inbjudna.Vi lärde oss att se och förstå på traditionellt sätt men också med modern syn.
Varje termin började med ett ”Drawing marathon” i två veckor. Då tecknade vi så att fingrarna blödde! Det var mycket utmanande och lärorikt. Jag var med i nio marathon.Det var skolans rektor Graham Nickson som införde detta Marathon. Graham Nickson var den konstnär jag studerade mest med under mina fyra år på skolan. Han lärde mig väldigt mycket och jag är evigt tacksam för allt han gett mig och att han trodde på mig.
Graham Nicksons konst finns representerad över världen och kan bla ses på The Metropolitan Museum of Art,NY . Jag studerade också med andra kända konstnärer Bruce Gagniere,Charles Cajori, Rosemary Beck, Andrew Forge,Alfred Leslie, Merces Matter, Esteban Vicente, Norman Turner, Ruth Miller, Barbara Grossman,Matthew Radford för att nämna några.
Efter fyra år på the New York Studio School kände jag att det var dags att skapa ett eget konstnärligt språk. Jag gjorde mitt hem i N.Y. till atelje´och hyrde in modeller, mestadels dansare, och lyckades med att skapa mitt första egna konstverk: ”The Bathingsuit” En stor tavla på två meter. Jag byggde upp en scen där modellen rörde sig och använde och höll i olika kläder och tyger som bildade mönster, abstrakta former och symbolspråk.
Dansen inspirerar mig , liksom teatern, filmen och cirkusen, där människan relaterar till något eller någon.Tavlan ”Circus” är exempel på det.
I andra tavlor tex ”Red Earth” och ” Godesses playing” leker modellen med bollar och ballonger och andra runda former som blir solar och planeter. Modellen har blivit gudinna och det begränsade rummet känns som en del av universum.
Andra symboler finns med i mina tavlor såsom stolar, palmer, stegar, totempolar och fönster.Nya symboler kommer snart in såsom Dalamönster och ting från livet här.
Temat förändring har varit återkommande i mina verk och i mitt liv.
Det är också viktigt med en känsla av rythm eller musik i tavlan och att den andas och börjar leva.
Jag jobbar i gränslandet mellan figurativt och abstrakt måleri.
Min önskan är att tavlorna ska sprida glädje och ge kraft och öppna fantasin.
Andra konstnärer inspirerar mig, inte minst Picasso och Matisse. De öppnade verkligen möjligheten att uttrycka sig fritt.
Efter sexton år med vissa korta och längre besök i Sverige sa jag adjö till New York och Amerika och flyttade tillbaka till Stockholm.
Trött på trängsel och avgaser har jag nu funnit en plats nära naturen där luften är frisk och där tankarna klarnar.
Tack Dalarna!